Sandra: augusti 2011

som dom flesta redan vet fick jag en jobbig start på nya mammalivet. Jag fick en punktering mellan mina kotor, c3 och c4 och detta kan man få vid tex en ryggmärgsbedövning..det blir en punktering och då börjar det läcka ut ryggmärgsvätska så varje gång man reser sig upp eller sätter sig upp blir det obalans och man får en fruktansvärd huvudvärk..det är ingen vanlig huvudvärk utan värre än migrän..man tror typ att man ska dö. Det jobbigaste har varit att jag har varit sängliggandes pga av det här och ingen på sjukhuset har lyssnat på oss...utan istället har dom skickat hem oss..första gången dom skickade hem oss kräktes jag som en gris i bilen och blev sen sängliggandes...både Pähr och mamma hittade på internet om spinalhuvudvärk så jag ringde tbx till bb och förklarade att jag var nästan hudra på att detta drabbat mig..men blev fort nekad...rigde då till sjukvårdsupplysningen och fick förklarat för mig att detta är akut att vi måste in..så vi packade väskorna och åkte in...blev inte så trevlig bemötta men fick till slut kl 00.00 träffa en narkosläkare och dom satt koffein dropp..vilket hjälpte en hel del och tog bort det värsta men inte allt...vi skulle få träffa läkaren nästa dag och göra en sk blood-patch..dagen efter väntade vi och väntade men ingen läkare kom..vid lunch ringde vi på klockan och in kommer en bm och säger "jag ber som hemskt mkt om ursäkt jag ansåg inte dig som viktig det finns andra mer akuta fall" jaha men TACK!!!

vi fick vänta yttligare 5 timmar på att få träffa en narkosläkare...som skrev ut morfin och skickade hem oss med en sjukskrivning..jag skulle bli sängliggandes i 3 veckor. Jahapp..bara att gilla läget tänkte jag...detta lekage i ryggen läker ihop sakta men säkert om man är sängliggandes. sen ville jag ha en sjukskrivning eftersom det inte är meningen att jag ska ta av mina mammadagar om jag inte ens kan ta hand om mitt barn..vi fick vänta 3 tímmar till för att få en sjukskrivning...med fel datum på...bröt ihop totalt. och samtidigt fick jag en infektion i min tand och mådde mer dåligt..fick ligga i bilen hem och mamma kom på kvällen och hälsade på..har aldrig mått så här dåligt i hela mitt liv..kände mig helt hjälplös och kunde knappt ta mig till toan..ville bara komma hem och njuta med min nya familj men så blev det ju inte utan Pähr fick göra precis allt..det enda jag kunde göra va att amma liggandes...och min rygg gjorde så jävla ont..när det var 1 timme kvar till nästa tablett låg jag och grät....

dagen efter va jag tvungen att åka till tandis, fick ligga i både bilen och i väntsalen...efter det va vi tvugna att åka till apoteket och hämta ut mer smärtlindring..jahapp...det var det hemskaste jag gjort..sitta där och vänta på sin tur med migrän och illamående..nä ush!!! väl hemma bröt jag verkligen ihop...jag kände att jag inte klarade av att bara ligga mer och min rygg gjorde så fruktansvärt ont..Pähr fick ringa mamma och hon kom över..mamma ringde då till BB och förklarade läget..det funkade helt enkelt inte längre och hon fick prata med en barnskötare och dom skulle ringa upp mig dagen efter kl 08 och ge besked eftersom vi helst inte ville åka in på sjukan igen helt i onödan..nästa morgon ringde dom självklart inte så mamma fick ringa igen och till slut (!!!!) ringde en narkosläkare och sa att dom skulle göra en blood-patch på mig!!! TJOHO äntligen!! yes!!!!! en läkare som lyssnade på mig!!!

vi åkte in och fick ett rum..efter ett par timmar var det dax för operation...en väldigt lyckad sådan. Det hemskaste och obehagligaste jag gjort i hela mitt liv men den hjälpte ju! Narkosläkaren frågade mig varför dom inte gjort den tidigare eftersom det stog i mina journaler att den första narkosläkaren som la ryggmärgsbedövningen skrivit att det blev en punktering...så om dom bara kunde ha läst där från första början skulle jag aldrig ha behövt må så dåligt. Efter ingreppet kunde jag stå och gå upp utan att tro att jag skulle dö..bara lite "dov" huvudvärk...men det kan jag leva med i ett par veckor...efter fick vi träffa en barnläkare som sa till dom andra BM att göra kameraprov för gulsot på Leon eftersom han var lite gul men det tyckte dom också va onödigt men hon gav dom order att göra det..se där..hans värden var visst över 300 hoppsan hoppsan...tänkt om dom bara skulle skickat hem oss..fyfan alltså. Så jag och Leon fick stanna och sola på sjukhuste i 12 timmar...det gick bra men var väligt jobbigt eftersom dom ska ammas var 3e timme då dom förlorar 10% i vätska så fick jag typ kräla mig upp varje gång och sen fick jag en säng från stenåldern som inte var fjärdstyrd...jaja natten gick bra.

Dom var tvugna att ta blodprov innan vi skulle åka hem dagen efter eftersom hans värden var så höga så då stack dom honom och provet skulle ta ett par timmar innan vi fíck svar..efter 1,5 timme kommer en BM in och typ säger "ååh detta är såå pinsamt...vi glömde att sätta etikett innan vi skickade ner till labb så vi måste tyvärr sticka om honom" jaaahaaaa.....stick han igen då..så får vi vänta yttligare tusen år innan vi får åka hem, tack så mkt lixom...sent på kvällen fick vi godkänt och fick äntligen åka hem...men skulle tbx dagen efter för att ta kamera och ev nya blodprov...värderna var bra och vi behövde inte stanna en natt till och sola...tjoho:-) vi fick äntligen åka hem och börja vårt nya liv som nyblivna föräldrar!

Denna sjukhusvistelse har verkligen varit så jävla jobbig, hur ska man kunna ta hand om en bebis om man inte kan ta hand om sig själv!? och när ingen tror på än..har fått sånna sjuka kommentarer och blivit så felbehandlad, det som jag skrivit om är bara en liten del av allt som hänt..så nu sitter vi här och ska skriva ihop en anmälan. Jag vill markera att det INTE är rätt att behandla folk hur som helst. Det kändes mest som att dom tyckte jag var en "jobbig ung mamma med lite huvudvärk" denna huvudvärk drabbar ca 1 på 150 så det är ovetskapen om att den ens finns. Men en sak är säker...ska vi skaffa fler barn blir det INTE förlossning i Nyköping, verkligen sämsta sjukhuset efter både på förlossningen och på BB.

Förlossningen var skit jobbig med en ursäkta skit dåliga BM som vägrade ge sig när jag sa att jag inte orkade mer och när spec läkaren kom in fick dom ta ut Leon med sugklocka. Sugklockan fick dom dra 2 gånger innan han kom ut, jag var så värksvag och orkade helt enkelt inte mer efter en 24 timmars förlossning men det vägrade min BM inse...dagen innan vi åkte hem sa hon så här till oss " ja nästa gång lär du inte välja ryggmärgsbedövning nu när du vet bieffekterna, ska du verkligen göra den där blood-patchen det är ju också ett stort ingrepp är det inte bättre att ta tjuren i hornen och ligga ner i 3 veckor" jävla kärring......ursäkta men så kan man väl inte säga!?

Jag är iaf jätte nöjd med blood-patchen dom gjorde på mig men önskar att dom skulle ha gjort den redan dagen efter. Jag har missat 1 ½ vecka av Leons första tid i livet och mår fortfarande inte bra. Där dom har gjort ingreppet i ryggen har jag fruktansvärt ont och har fortfarande lite huvudvärk som jag hoppas är pga infektionen i tanden...och alla stygn jag har. Ja..livet är inte lätt.

Nu kan jag iaf röra mig var på första barnvagnsprommenaden igår..dock en kort men det är ngt iaf och idag på fm åkte vi en stund på loppis i Vhd..det är typ vad jag orkar! Men det är bättre än sängliggandes.

Pähr har varit en otrolig pappa och gjort precis allt och det kan inte ha vart lätt att stå bredvid och se mig ha så ont plus att ta Leon hela tiden och hundar och hushåll. Super pappan nr 1.

Vår snälla grannar har hjälpt oss med hundarna, evigt tacksam!!!

Nu känns livet lite roligare och vi har fått hem vårt bubbelbadkar och jag längtar efter att kunna dimpa ner i den och njuta men så länge får jag doppa fötterna i mitt fotmassagebad som jag köpte på loppisen idag...mkt nöjd!:-)

/Sandra

lördag 13 augusti 2011

Loppisfynd och bilder på familjen

Leon